Framme!

Det tog sex timmar istället för fyra och jag har suttit i långa bilköer, kört på vägar täckta av is, blivit omkörd av de som verkar vilja leka med döden och åkt förbi skyltar vars namn på orter jag bara hört i gamla barnvisor.

Nu ligger jag åter igen på ett hotellrum med älsklingen under sängen och i morgon blir första dagen ute på fältet med de nya produkterna. Jag är lite nervös. Tycker inte om när jag känner att jag inte har hundra koll på allt. Men ingen av oss har det just nu men vi tror på det här.

Sen skulle jag vilja skriva om saker som gör mig väldigt ledsen. Om människor som gör mig väldigt ledsen. En del som jag bryr mig väldigt mycket om, en del som jag skiter fullständigt i och helt plötsligt flyter det liksom samman. Och jag önskar jag kunde få göra som jag brukar, sätta ord på det. Men det går inte. Så jag låter bli och hoppas att det som gör ont och gnager i mitt bröst försvinner av sig själv.