Till alla krossade hjärtan!

Jag går upp mycket tidigare än jag egentligen behöver. Bara för att få vara med honom. I termos har jag kaffe och jag njuter av att bara få sitta brevid honom mil efter mil. Luta mig mot hans axel, tar hans hand i min och han stryker mig försiktigt över kinden.

Och det är när den där låten plötsligt dyker upp och jag tänker byta snabbt som jag förstår att det är helt okej. Att den där låten som jag inte kunnat lyssna på i över ett år för att det gjort så ont helt plötsligt får en helt annan innebörd. För jag sitter ju där med honom nu. Och det gör inte ont någonstans. Så istället kan jag höra den där ljuvliga musiken som innan varit fylld med så mycket minnen och smärta och jag blir varm istället. För det berör mig inte längre. Nu är mitt hjärta någon annans. Och jag vet... eller jag vågar nästan tro... att det inte kommer att göra lika ont med honom. Att det jag känner är på riktigt och hans ord när jag sitter där brevid honom och han smeker min nacke får mig att känna mig lugn.

Så ni som just nu lider av krossat hjärta, smärta i bröstet och saknad över någon... det släpper. Och vet ni... det kan komma något mycket bättre när det onda släppt. Kanske är det just det som är meningen, att det måste göra ont innan det kan bli riktigt bra. För jag trodde heller aldrig det skulle sluta göra ont, och framför allt trodde jag aldrig jag skulle få känna det jag gör nu.

Håll ut... det vänder!