Hans röst gör mig varm...

...värmer mitt frusna hjärta och jag känner mig dum och skäms för min oro och mina tvivel. Men hur ska jag få honom att förstå att det inte handlar om honom utan om det jag bär med mig? Hur ska mitt hjärta kunna reagera annorlunda än det gör när det inget annat vet än att bli krossat?

Jag försöker känna tilltro, slappna av och lita på att jag är älskad men det är så fruktansvärt svårt i de där stunderna av ensamhet och när allt känns hopplöst. Spåren och såren i mitt hjärta är allt för färska för att bara kunna glömmas bort. Jag har ju varit här förut. Låtit någon komma nära, öppnat upp mig själv och gett kärlek och jag blev lämnad som en trasa på marken. Fick mitt hjärta krossat och utan att gå in på detaljer kan jag säga att situationen var liknande. Inte en gång. Utan två gånger efter varandra. Jag hamnade i mellan. Fick stiga åt sidan. Och hur ska mitt hjärta veta att att det inte blir så igen? Och då var inte känslorna som nu. Nu är de än mer starkare och på något sätt känns det mer på riktigt. Jag skulle gå under om det visar sig att det inte är så.

Men allt det där blir liksom så litet och obetydligt så fort jag hör hans mjuka röst och hans lugnande ord. Vill krama om honom och hålla honom hårt och tala om för honom hur mycket jag älskar honom. Och berätta att all min oro handlar om rädslan för att mista honom.

I kväll ska jag krypa in i hans famn och bara njuta av att få vara där jag hör hemma!