Telefonen ringer...

... och det är ett nummer jag inte känner igen. Det är grundaren av optikkjedjan jag sökt jobb hos. Han som intervjuade mig. En söndag frågar jag honom förvånat. Han ville veta om jag gjort testen som jag gjorde i fredags. Och... han säger att det står mellan mig och en till. Ja... om jag fortfarande vill ha jobbet??

Gud... jag önskar jag inget visste. Att han bara ringt och sagt ja eller nej. Nu ska jag behöva våndas till i morgon. Åhh, jag vill så gärna men vågar inte hoppas på någonting. Nu är det 50/50 och kan alltså gå precis hur som helst.

Hur gick det på Zumban då? Som jag redan visste innan så älskade jag det. Och mina gamla latinomoves sen jag höll den typen av klasser kom till användning igen för mycket steg var exakt samma. Men så jäkla jobbigt och så fruktansvärt kul. Jag svettades som en gris och Azita likaså. Det där kommer jag aaaaabsolut att fortsätta med.

Nu blir det mys i soffan och jag funderar på att unna mig lite chips till Bröllopsfotografen. Det borde jag väl vara värd. Väl???