Han kallar mig sin lilla ängel...

... och stryker mig över kinden oftare än någon tidigare gjort. Jag tillbringar dagarna på utbildning men är redan någon annanstans och därför känns det skönt när dagarna är slut och jag får krypa in i hans famn. Han säger han är glad för min skull och där jag ser jobbigheter tycker han jag ska se möjligheter. Jag försöker för jag är givetvis lycklig för mitt nya jobb men tänker på andra saker och jag kan känna klumpen i min hals växa och precis som han känner det på sig fast jag inget säger så säger han orden jag innerst inne så länge velat höra. Och klumpen i halsen blir istället till en stor varm boll i mitt bröst.

Vi somnar tätt ihop och jag tror aldrig jag tröttnar på känslan av att vakna med honom nära. Och varje gång han ser på mig och säger alla de där snälla orden ler jag och känner hettan på mina kinder. Tankar jag aldrig tidigare snuddat vid har helt plötsligt blivit verklighet och jag vet inte om det är så det är när man hittat rätt? Och jag säger till honom att jag aldrig mer vill älska med någon annan för det känns som jag hittat hem. Jag känner det varje gång jag ser på honom, varje gång han visar mig sin kärlek, varje gång han lägger sina armar om mig och drar mig tätt intill och borrar in sin näsa i min hals och jag kan inte riktigt förstå att någon som han vill vara med någon som mig. Aldrig trodde jag att jag skulle få känna det på riktigt igen.

Att jag har fått ett nytt jobb som jag längtar något så fruktansvärt efter att få ta mig ann är en underbar känsla, men lyckligast är jag nog ändå för att jag få dela den glädjen med någon jag älskar!