It´s still winter!

Men det gör inget när jag får vakna med den skönaste känslan och solen petar mig i ögonen. Klockan är långt innan ringning men jag kan ändå inte somna om. Det blir morgonpromenad med kollegan P som jag inte träffat på över en vecka och medan våra hundar lufsar omkring i den knastriga snön berättar han om resan han precis kommit hem ifrån. Fina kollegan P som har en stor del i att jag fick mitt nya jobb. Han som varit min mentor och förtroliga. Jag kommer att sakna honom men hoppas våra morgonpromenader kan bli till en lördagsrutin så jag kan fortsätta träffa honom.

Äter frukost med mamma i andra änden av telefon och jag hade tänkt att efter det skulle jag ta tag i denna lördag med städning. Men något händer. Tröttheten och huvudvärk får mig att vilja vila en stund. Det blir tre timmar på soffan som inte alls var min tanke. Så någon städning blev det inte. Däremot ett samtal med älskade pappa som jag inte pratat med på ett tag så äntligen får jag berätta om nya jobbet och i förbifarten berättar jag att jag träffat mannen i mitt liv. Håll hårt i honom säger pappa och ja... vi kommer hålla hårt i varandra!

Nu ska jag klä på mig den svarta kjolen, vita blusen och förklädet och hänga min vinöppnare i midjan för snart ska jag tillbaka till det jag så länge längtat efter... att få servera.

Så vill ni träffa mig är det bara att ta sig till den där Grekiska restaurangen jag kommer att befinna mig på!