Bläää...

Nej jag är inte på humör. Vet inte om det är en kombination av en eftersläng av bakfylla och så lite PMS på det. Det känns tungt i alla fall, så där som det brukar göra när jag har en sån där dag. Att han kommer och kramar mig hjälper för stunden. Få ligga i hans famn och han torkar tårarna som egentligen inte har någon anledning att rinna men rinner gör de lik förbannat. Och jag skäms. Säger att jag inte vill han ska se mig sån men när jag senare skriver till honom och tackar för att han finns svarar han att han alltid ska plocka upp mig när jag faller.

M&M vill jag ska komma och fika och fast jag är gottesugen så ger jag mig inte av utan gör istället pyttipanna och äter. För jag behöver energi. Idag ska jag nämligen köra min första klass på gymmet. Så jävla kul då... en sån här dag när jag bara känner för att dra täcket över huvudet och knappast är pigg på att vara glad och hurtig. Tur Azita är med och är moraliskt stöd.

Bläää för de här dagarna!