Det gör ont när knoppar brister...

Och precis så känns det lite idag när vårsolen petar mig i ögonen och snön smälter bort i dess värme. Det är verkligen vår i luften och det känns att det är något nytt som håller på att hända. Men förändringar kan göra ont, det vet jag som varit nere i det där ångestladdade hålet så många gånger och vänt men alla gånger har jag kommit starkare därifrån med något bättre som väntar.

Och kanske det är därför jag måste ta ett steg tillbaka för att sen kunna ta två steg framåt. Jag är livrädd att jag får stanna på ruta noll men försöker tänka på hans ord...

"jag ska göra allt för att du ska stanna hos mig"