Back to old times!

Jag har flyttat Sverige runt. Sagt upp min lägenhet för att befinna mig en sommar på Smögen. Pendlat 40 mil flera gånger i veckan och offrat ett samboförhållande. Allt för att jobba på restaurang. Och som jag saknat det livet ibland. Restaurangyrket är inte ett yrke, det är en livsstil. Och även om jag näst intill slitit ut min kropp på att bära tunga fat, jobba i rökiga miljöer, knappt ätit på en hel dag och inte fått sitta på över tolv timmar så har jag älskat varje minut. Jag har jobbat på sunkiga vägkrogar, på flotta lyxkrogar och gjort allt från att stå i kallskänken till att servera på bröllop. Och mitt första serveringsjobb fick jag genom att ljuga och sa att klart jag kunde servera på fat. Det hade jag aldrig gjort och det slutade med att jag tappade en stor köttbit på ryggen på en balklänningsklädd kvinna. Efter det utbildade jag mig till servitris och fick som sagt jobb på de fina krogarna. Och jag saknar det ibland...

Därför blev jag väldigt glad när jag för ett par veckor sen satt och gjorde affärer med en krogägare här i stan som driver både ett café och en grekisk restaurang. Han ville jag skulle komma och servera hos honom någon gång ibland. Och det är precis så jag skulle vilja ha det. Få jobba lite extra, när jag själv vill. Bara för att få känna på det där igen. Få vara den där som tar hand om gästerna, ge det lilla extra och göra deras kväll så där bra och mysig som jag själv vill ha det när jag går ut och äter.

Så snart mina vänner kan ni se mig servera på en av Gävles grekiska restauranger.