Ängslig sömn...

...och jag gör inget annat än vrider och vänder i sängen. Vaknar om och om igen och när klockan är sju är det ingen mening att ligga kvar längre. Orolig och nervös för någon annan än min egen skull men vet att det kommer påverka mig också och kanske är det därför det känns så tungt i mitt bröst. Men det lättar. När jag hör ifrån honom blir jag varm och lugn igen.

Idag är en stor dag. Något jag längtat efter och sett fram emot. Intervjun för jobbet jag så gärna vill ha ska genomföras idag och jag ska göra allt för att få de att förstå att inget annat allternativ än mig finns för jobbet. I vilket fall måste jag ha den inställningen.

I kväll kommer jag få krypa in i hans famn igen. Och den här gången kommer det kännas mer speciellt än vanligt. I alla fall är det vad jag hoppas på...