Söndag...

...och jag vaknar med en skön känsla av att inte behöva gå upp utan kan dra täcket om mig en liten stund till. Men jag har ändå ingen riktig ro i kroppen. Det kryper liksom. Och jag förstår ganska fort att det är samma känsla som jag somnade med. Han finns tydligen i mitt medvetande direkt när jag slår upp ögonen.

Jocko och jag tar en promenad och hela tiden längtar jag hem till dagens första kopp kaffe. Ringer mamma och ha det obligatoriska frukostmötet. Hinner inte mer än svälja sista tuggan av leverpastejmackan så får jag ett sms från Mattias som vill ta oss med på en promenad. Så fick det bli.

En mysig promenad och en fikapaus senare har jag energi till att ta tag i den där tvätthögen som enligt tvättschemat i källaren är en månad gammal. Mattias får hjälpa mig att bära ner detta gigantiska berg till tvättstugan så nu är de två första maskinerna tvätt i gång. Är det bara jag som fullkomligt hatar att tvätta? Inte för att det är besvärligt att trycka på en knapp men detta extremt trista efterarbete. Vika ihop, sortera, lägga i rätt lådor. Jag spyr så tråkigt!

Hoppas er söndag är lite roligare!