Lång väg hem!

Kliver in i bilen efter sista mötet. Lottlös denna gången men bryr mig föga för det enda jag vill vid denna tiden på veckan är att bara få åka hem. På något sätt vill jag lämna veckan bakom mig och på något annat sätt önskar jag att den varade lite till. Tankar far genom mitt huvud, nya känslor i mitt bröst har tillkommit och jag vet inte om jag ska välkomna de eller kämpa emot.

Foten känns tung på pedalen och jag sjunker in i någon slags vägkoma. Minuterna känns lika många och oändliga som de målade vita strecken som smeker förbi vid sidan om bilen och mina tankar stannar kvar en stund extra i den stad jag just lämnar bakom mig.

Telefonen ringer, en röst jag tycker om fördriver några ensamma minuter sen är jag åter själv bakom ratten. Ute har det mörknat och de smutsiga skyltarna talar om att jag snart är hemma och det känns skönt att milen nu ligger bakom mig och inte framför.

Nu är jag hemma men av någon anledning känner jag på mig att jag snart kommer att längta bort igen.