Skrubbade knä...

...vore en enkel match just nu mot oro över försäljningssiffror som inte är vad de borde vara, för lite kundbesök inbokade och att inte få med sig avslut hem. Det är sånt jag och mina kollegor sliter vårt hår över just nu men på något sätt är det skönt att ha det att oroa mig över för att slippa tänka på nattliga demoner eller att jag får somna själv i natt.

De som var på besök i natt (demonerna alltså) har låtit mig vara i fred hela dagen men det lägger sorti över mitt humör och det märker människor runtomkring mig. Jag blir tyst. Vill gärna dra mig undan.

I morgon lämnar jag denna staden för sista gången och det är med stor lättnad jag kommer köra de 40 milen hem och inte en gång jag ska vända mig om. Jag är less på det här.

Nu ska jag krypa i säng!