Blodsmak...



...i munnen, smärta i hela kroppen och muskler som skriker och ber om nåd. Men ont ska med ont förgås och därför kör jag skiten ur mig själv på gymmet. Försöker skingra tankar och jaga plågande känslor ur kroppen likt exorcism. Det hjälper föga. Tankarna maler på i samma takt som benen på konditionsmaskinen och det enda som lämnar min kropp är litervis med svett. Tankar och känslor befinner sig på exakt samma plats när jag lämnar gymmet som när jag kom dit. Men det är okej. Jag mår bra av att träna och framför allt mår jag bra av att få träffa min fina Azita som jag också försökte köra skiten ur.

Och hunden fick sin beskärda del när jag kom hem. Han behöver också motionera så vi gick en långpromenad och i den friska luften kan jag andas normalt och i alla fall lyckas sortera tankarna i någon slags kronologisk ordning. Men någon lösning uppenbarar sig inte.

Lördag kväll består av städning, soffhäng och kanske jag unnar mig ett bad.

Vad fan har ni för er då era rumpnissar?