Och plötsligt spelar det ingen roll...

...vad som är på riktigt eller kanske nästan i närheten för när jag känner mig som den mest tjuriga unge i hela världen och tårarna strilar fast det inte hjälper så kommer han och kramar mig. Busa bort min tjurighet och får mig att skratta istället. Och det är de där sakerna som värmer extra mycket i mitt hjärta. För jag vet hur viktigt det är. Att någon kan få mig att skratta, att glömma det jobbiga för en stund. För det går inte att vara ledsen och tjurig när jag ser hans härliga leende och pliriga ögon. Han gör mig varm, pirrig och glad.