Ett år senare...

...och spåren finns fortfarande kvar. Tänk vad tiden går fort. Tänk att den till slut skyndade på lite så att avståndet blev större. Distansen. Men när jag ser på dagens datum och vet att det var nu, för ett år sen, så känns det. Och jag inser att det inte gått en endaste dag sen då... inte en endaste utan att en tanke vandrat åt det hållet.

Spåren finns där, i hjärtat, i mitt huvud och mitt bröst. Det är väl så det är med händelse som är lite utöver det vanliga. Sånt som påverka en lite mer än vad man trodde det skulle göra. Så kort tid, men så intensivt. Ser på datum på bilder, från första bilden till sista och det är bara några veckor i mellan. Och ändå...

Och jag funderar, hur mycket minne av mig finns kvar?