Jag vet precis...

...hur jag vill det ska kännas. Vet precis vilken känsla som ska infinna sig för att det ska kunna bli mer än något som bara kan passera förbi. Och det har varit få som har fått mig att känna så de två år jag varit singel nu. Inte ens han jag hade mitt senaste förhållande med gav mig den känslan men ändå stannade jag ett helt år för han var världens finaste kille. Men känslan i mitt bröst jag vill känna infann sig aldrig. Därför kommer jag aldrig mer att nöja mig, aldrig mer hoppas och tro att det kan växa fram. Och just den där känslan har få fått mig att känna och av de som fått mig att känna den känslan har ingen av de stannat kvar. På två år är det tre som fått mig att känna så. Tre stycken som jag har släppt in i mitt hjärta men ingen av de gångerna har det varit enkelt eller lätt.

Varför kan det aldrig bara vara enkelt?

Det enda jag vill är ju att få bli älskad, villkorslöst. Få känna den där härliga pirriga känslan, längtan, saknaden men också veta att det är besvarat. Inte behöva fundera, inte behöva undra eller vänta på något som aldrig kommer att hända. Alla de tre jag öppnat mitt hjärta för har jag fått vänta på. Vad säger det? Att jag faller för fel? Att jag inte är värd kärleken?

Klart jag är...

Jag ska bara inse det själv och inte låta mig sitta där och vänta längre så nästa gång mitt hjärta ropar HONOM VILL DU HA ska jag först förvisa mig om att han är redo för mig. Redo för kärleken. För jag vet ju att han finns där. Det ser jag ju runtomkring när andra som känt som jag helt plötsligt finner den. Den där enkla kärleken. Den man inte behöver tvivla på.

Jag vet att den kärleken finns!