Glory Morning!

Jag tycker om att få sova tills jag vaknar av mig själv, eller ja, tills Jocko väcker mig men han har bra koll på när det är okej att väcka mig. Tycker om när jag inte behöver bli väckt av ett ångestframkallande alarm vid en tid som känns allt för tidigt. Jag blir liksom en mycket gladare människa då och det kan göra skillnad på hur hela dagen ska bli.

En morgonpromenad i det där sömndruckna Uppsala och den friska morgonkylan fyller mig med energi. Vi tog en genväg genom en inte ännu öppen galleria och det gav mig en liten nostalgisk känsla. Nästan lite saknad. Kändes lite vemodigt i det där välbekanta igenkännandet att få höra butiksgaller öppnar sig, se den första personalen komma, det doftar nygjort kaffe och jag är åter tillbaka i min gamla butik och få vara där först och pyssla iordning innan kunderna börja komma. Jag tyckte om det där och jag hoppas jag någon gång i livet åter får vara egen, ha den där mysiga lilla butiken och dricka dagens första kopp kaffe där.

Men det var ganska mysigt att få ta med frukosten upp på rummet idag också och ligga i sängen och dricka kaffe och ringa och väcka min älskade mamma och ha telefonfrukostmöte med henne.

Med en sån morgon kan det bara bli en bra dag!