Surrender!

Jag lämnade Stockholm och tog mig genom morgonens bilköer och lyckades komma i tid till mötet i Norrtälje. Lämnade Norrtälje och Barnens Ö några timmar senare med riktigt bra affärer i portföljen och begav mig hemåt Gävle och det vanliga mötet som numera är på torsdagar istället.

Jag vet inte om det beror på svaret jag fick ifrån honom som mitt ärr över läppen alltid kommer att påminna mig om. Eller om det beror på att det alltid blir tyst i telefonen efter att man träffat någon och gett en bit av sig själv eller om det var för att jag inatt drömde om honom som krossade mitt hjärta för snart ett år sen. Jag vet inte. Men helt plötsligt kände jag mig bara tom. Jag gav upp. Orkar inte mer. Helt plötsligt kände jag att jag inte orkar bry mig längre för vad tjänar det till? Och det var det jag berättade när jag satt där i den där fåtöljen och jag kände på något sätt att jag står på noll igen.

Så berättar jag om vilken bekräftelse jag fått på jobbet i veckan. Hur bra det har gått. Att chefen ringt och berömt och jag har verkligen känt hur jag har sprudlat på mina kundbesök och hur självsäkerheten har fått mig att få affärerna i hamn. Och så det där samtalet jag ringde som kanske kan få mig att få börja med mina klasser igen inom en snar framtid och vilken bekräftelse jag kommer att få av det.

"Men hur kan du bekräfta dig själv? frågar han.

Och då brister det igen och helt plötsligt så riktigt känner jag hur mycket jag skulle vilja säga till mig själv hur bra jag är men jag KAN INTE. Jag tänker tanken men jag kan inte förmå mig att säga det. Och det är ju precis så det är. Jag har ett självförtroende som skulle räcka åt tio personer men har inte självkänsla åt mig själv ens. Det finns ingen. NOLL, zero!

Så just nu känner jag mig bara så oändligt tom och kan inte bry mig mindre om att min saknad och längtan efter någon inte är besvarad. Jag orkar inte vänta, orkar inte känna, orka inte ens ha ont i hjärtat över att jag tycker om någon som inte vill träffa mig. För jag har någon annan att tänka på. Någon annan att ta hand om och det är DET jag ska prioritera nu.

Mig SJÄLV!