Dagarna borta i veckan gör att tiden hemma inte räcker till för allt jag vill och måste. Och att jag har behövt att stå på loppis lördagar och söndagar för att kunna överleva i veckorna gör det inte bättre. Känns som jag jobbar även de dagar jag borde vara ledig. För även om det är trevligt att stå på den där loppmarknaden och träffa folk så är det ändå något jag måste göra och kanske inte hade gjort om jag inte var tvungen. Inte varje helg i alla fall.
Det är redan söndag och istället för att njuta av sista lediga kvällen innan jag måste ge mig av igen så är det tvätt som ska tas om hand, disk att diska, och den där väskan ska packas. Och när vännerna roar sig på lördagkvällen med att dricka öl på stadens hak eller dansar på kryssning så sitter jag själv hemma, dels för att det inte finns ekonomi till att göra det där och dels för att jag måste vara pigg för att kunna gå upp och ge mig iväg för att få in de där små slantarna.
Missförstå mig rätt för jag är ändå glad i allt det där att jag inte ha en familj att ta hand om också, barn som vill ha uppmärksamhet och allt annat som hör familjelivet till. Tack och lov för att jag bara ha mig själv att tänka på för jag räcker ju knappt till för det ens.
Fast det är väl bara som det känns förstås. Jag vet att planering inte är min starka sida men jag kan ändå inte låta bli att tycka det ska bli skönt när jag är ifatt ekonomiskt och bara kan slappa och ta det lugnt på helgen och hinna ta hand om mitt hem utan att behöva tänka på att få in extrapengar.
Snart så...
1 vecka sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar