Upp på cykeln igen!

Precis som när man var liten och trillade med cykeln och slog sönder knäna är det viktigt att bara kliva upp igen och ta nya tag och trots att det inte finns några skrubbsår på mina knän utan mer i hjärtat och i själen så hoppar jag upp igen och ger mig iväg.

Jag satte mig i bilen och gav mig iväg hem till en vän igår kväll som visade sig bo vid ett stort hus vid vattnet och där fick jag risgrynsgröt eftersom jag inte ätit sen frukost och kaffe och en chokladboll jag hade sparat och tagit med. Inte för att jag var varken hungrig eller sugen men utan energi i kroppen lär jag knappast må bättre. Han fick mig att skratta och glömma min ledsenhet en stund och när klockan var halv tre i morse skrattade jag fortfarande åt alla hans galna historier och våra interna skämt så jag somnade i alla fall något lättare i sinnet än vad jag var tidigare på dagen.

Och den här dagen började med frukost med Mattias på vårt favoritfrukostställe och nu ska jag göra mig klar för dagens jobb. Ett möte inbokat och sen har jag lite inplanerade ställe jag ska till så snälla, håll tummarna att denna dagen blir bättre än igår och att tårarna håller sig borta och även klumpen i bröstet.

Idag är en ny dag...