Midsommarafton!

Ja då var den alltså här, den där dagen som ska vara sommarens mittpunkt, höjdpunkt och dagen då allt ska vara glatt, skrålande, skålande, dans runt stången och sill och nubbe och gärna en vit klänning och kransprytt hår. Men för många är det nog mycket ångest och vånda också denna spritfyllda dag och just därför är jag nog ganska glad att jag faktiskt inte har något speciellt planerat för även om jag går miste om solvarma kyssar och jordgubbar så slipper jag även fyllebråk och bakfyllan från helvetet.

Är det okej att känna som jag att jag faktiskt inte har lust att göra något speciellt? Nu kan jag ju iofs "skylla" på att jag fortfarande är lite krasslig även om det just nu bara är lite diffus huvudvärk som hänger kvar men i ärlighetens namn känner jag mest för att vara hemma själv och bara vara.

Vädret har svårt för att bestämma sig för om det ska vara sol eller molnigt och faktum är att jag längtar efter regn. Då hade jag liksom inte behövt känna mig så udda för att jag vill sitta inne och kura när jag egentligen borde vilja vara ute och fira denna i andras ögon speciella dag!

I vilket fall få ni andra ha en underbar midsommar. Hur min blir har jag ingen aning om ännu. Och det är faktiskt helt okej!

Helan går...