Så, äntligen slut...

....på den här arbetsdagen bestämmer jag.

Har ringt över tjugo byggfirmor och gissa hur många möten jag fick in?

NOLL!!

Jag har full förståelse för att de inte orkar krångla med att byta leverantör av sina arbetskläder, profilkläder och skor när de har haft samma i typ tio år och det fungerar bra. De finns lokalt och deras anställda svänger inom när deras byxor gått sönder eller de behöver nya skor. Där finns deras logga och de har bra pris på kläder och tryck. FINE! Klart de inte ens ge mig en chans att få komma och visa vad vi har och jag är knappast den säljare som tjatar hål i huvudet på folk så de blir förbannade.

Nej, det funkar inte att ringa och att köra omkring i centrala Gävle fungerar inte heller för företagen har nära till profilbutikerna där de handlat i alla år så där är det också tufft. Jo jag har fått in ett å annat möte och några ordrar men det går för SAKTA. Antingen får jag sluta ha sån press på mig själv eller leta mig ut från stan.

Jag behöver ge mig ut på landsbygden men jag hittar ju inte här. Jag är ju inte härifrån så jag kör liksom bara runt på måfå utan struktur och det känns inte okej. Hade varit så mycket lättare om jag fått en kundlista med lite köpande kunder så jag hade något att utgå ifrån, men det är väl så att de känner mig på pulsen nu och därför får jag väl bita ihop.

Idag har jag bokat in mig på ett affärsnätverksmöte i Uppsala nästa vecka, det nätverk där jag själv suttit som ordförande två gånger. Det är enormt bra för mig som tyvärr inte har det nätverket här som jag har hemma. Sen kostar det en summa att gå med men det får jag ta med chefen sen. Vill hon jag ska göra affärer får hon hjälpa mig med det.

Känner mig helt slut i huvudet trots att jag inte varit ute nåt och sprungit utan bara suttit med telefonen och det gav NOLL!!

Känns ruttet just nu!

Och andra saker som inte har med jobbet att göra känns ännu mer ruttet, helt jävla genomruttet...