Pettiwoman

Jag skiter i det, jag gråter i alla fall. För jag orkar inte le men kan säga FUCK YOU ändå. Sitter fast igen, i en känsla jag inte vill ha men som krälar och kryper i mig som ett äckligt odjur. Sitter fast i mig själv och kan inte ta mig loss.

Förmår mig inte till någonting och det ger mig panik, frustration och dåligt samvete och ångest allt i en jävla röra. Känner mig så jävla usel, så liten och ynklig. Patetisk, ledsen, förtvivlad arg och... fan också.

Behöver få kraft och tro för att ta mig framåt, för att klara det här och för att göra det jag innan trodde skulle hjälpa mig. Jobba för att slippa tänka, slippa känna men nu när jag känner att det är mig övermäktigt kommer ju alla tankar och känslor tillbaka och det gör att jag sitter fast ännu mer. En ond cirkel, ett ekorrhjul som jag springer och springer i utan slut.

Jag hatar att säga det men just nu är jag i mina ögon inte värt ett skit. Inte ett piss. Får det bevisat om och om igen, i alla fall inne i mitt huvud, i mitt hjärta och snart sliter jag ut det om det inte slutar att göra ont.

Vart tog tron vägen, mitt hopp, min önskan och glädjen?

Det här är en jävla katastrofdag på alla sätt som inte har något slut, precis som de där tårarna som inte slutar att rinna. Kan bara hoppas att när de runnit klart att det känns lättare, bättre och att jag kan ta mig samman och göra det jag ska. För just nu kan jag inte. Kan inte göra någonting. Jag sitter fast!