20 mil kvar till Stockholm...

...och det ska bli skönt med en mellanlandning efter timmar i en stekhet bil.

Gula rapsfält och smaragdgröna åkrar har svischat förbi men jag har bara lagt märke till det de gånger jag släppt mina tankar som i samma fart som de vita strecken i mittlinjen passerat mitt medvetande. Lämnar mil efter mil bakom mig och tänker att det är så mycket annat jag måste och borde lägga bakom mig och hoppas jag kan få göra det i lugn och ro snart.

Gråter högt, pratar med mig själv och resonera med någon som inte svarar. Ställer frågor till någon jag aldrig får prata med och gissar mig till vad svaren skulle vara. Det hjälper för stunden att föra de där dialogerna för det rensar ut all frustration och ledsamhet.

Nu är glassen uppäten och min paus är över. Dags att dra vidare...

P.S Inlägget skrevs igår.