Kärleken och livet!

Så länge jag väntar på kärleken kan jag inte riktigt leva fullt ut utan känner mig mer som en halv människa. Den tomheten gräver ett större och större hål i mig och för att fylla den tomheten suger jag åt mig av det livet kan ge så länge. Glädje, lust. Men lusten är aldrig så stor som när den kommer med kärlek.

Det var länge sen lusten kom med kärlek men jag minns den känslan så starkt att det räcker att jag blundar så kan jag förnimma den. Som smekande händer på min hud, pulserande i mina ådror, som ett gift. Den har ätit sig in så djupt i min kropp att jag funderar på om jag någonsin kommer att bli fri. Men så länge lusten inte kommer med kärlek eller kärleken kommer med lust så får jag nöja mig med lusten när den kommer i min väg.

Men lusten kan aldrig stilla min längtan efter kärlek!

Eller längtan efter dig!