Klädde mig i kjol och blus...

...som sig bör till ett affärsmöte och åkte dit till den avtalade tiden. Tomt! Började tänka när jag stod där på det tomma kontoret och då slog det mig att det inte alls är torsdag idag.

Det gjorde inget för vrider man tillbaka klockan 30 minuter innan jag står på det där tomma kontoret så står jag hemma med den där klumpen i bröstet igen som krampaktigt klamrar sig fast bakom revbenen och jag sväljer säkert hundra gånger för att tårarna inte ska komma och förstöra den nylagda makeupen. Jag mår illa för jag har knappt ätit och jag känner mig svimfärdig men knappast hungrig men inser att ska jag inte svimma på kundbesöket så måste jag få nåt i mig men hur äter man när man bara vill spy? Jag fick blanda mig något gammalt dietpulver jag hade kvar bara för att få någon slags energi i mig.

Hundra tankar far i mitt huvud, vill inte, mår inte bra, är ledsen igen och vill BARA gråta. Kan jag ringa och avboka? Tänk om jag börjar att gråta hos kunden? VILL INTE, VILL INTE.

Men jag stålsätter mig och har ett allvarligt snack med mig själv att nu får det vara nog med att vissa saker påverkar mig så här negativt. Kör till kunden och är på väg att stanna flera gånger för att avboka, men jag gör det inte. Men väl där är det fel dag.

Jag inser ju att det inte är jobbet som är svårt. Det är jag som inte är okej. För mycket runtomkring som påverkar och för mycket inom mig som gör ont. Såna här dagar som jag har haft nu har jag varken tid eller ork med men jag vet heller inte hur jag ska ta mig ur. Inte själv.

Vissa saker kan jag bara välja bort. Ta bort ur mitt liv och välja att inte se, men det är svårt när man inte är stark nog. Jag måste bli stark för just nu är jag min egen svagaste länk.

Och en bra början hade varit att kunna känna hunger. Kunna äta för det där börjar bli ett problem. Jag äter, jag lovar, inte mycket men för att jag måste tvinga jag i mig varje dag.

Skulle behöva lämna in både huvudet och hjärtat på service.

Jag är trött. Orkar knappt hålla ögonen öppna. Måste nog sova en stund....