Påminelse till mig själv!

Det här är svårt att tänka på men jag försöker verkligen. Framför allt vi som har en släng av panikångest får tänka de här tankarna om och om igen och trots att jag dragits med den här åkomman i snar 20 år kan jag fortfarande inte tänka logiskt när spöket sätter sina klor i mig. Även om jag ibland är bättre på det än vissa stunder så önskar jag att jag ALLTID kunde skratta åt känslan och tankarna när de sätter fart och får mig att tro att jag ska bli galen, att det aldrig ska sluta snurra i huvudet eller att det kommer att hända katastrofala saker inom loppet av några minuter. Men det händer ju aldrig. Jag blir ju aldrig galen och oftast försvinner det igen om jag bara slappnar av och slutar kämpar emot.

Vissa förstår säkert vad jag menar medan vissa inte har en aning. Men att oroa sig vet alla människor vad det handlar om, panikångest eller ej och det är precis samma sak där. Oftast oroa man sig i onödan och lägger massa negativ energi på sånt som egentligen ändå inte är påverkbart och som sagt inte ens kommer att hända.

Idag har jag ringt ett samtal i alla fall för jag inser att jag kanske behöver hjälp med mina tankar, känslor och att inte oroa mig så mycket. Behöver ha någon att hålla i handen på vägen framåt nu när jag ska lämna allt jobbigt bakom mig. Det har påverkat mig mer än vad jag trodde och jag tror jag skulle må bra av att bara få ventilera det.

Så ni som har tjatat om att jag skulle må bra av lite hjälp... ja, nu har jag bett om den. Även om det tog emot, men det kanske kan göra mig gott!

Dont worry, be happy!