Packar väskan...

...och drar mig hemåt om någon timme. Borta bra men hemma bäst och det ska bli så skönt att få komma hem igen efter nästan en vecka på resande fot.

Han med gitarren hörde av sig igår igen och är väldigt angelägen om att jag ska stanna till hos honom i Stockholm när jag passerar där men jag vet fortfarande inte. Spontant känner jag nej eftersom jag vet att det ändå inte kommer bli någon fortsättning men å andra sidan kan jag känna det skulle vara skönt med ett stopp och lite sällskap och lite mys med mat och kli under fötterna. Men jag velar fram och tillbaka och jag skrev till honom att jag hör av mig när jag börjar närma mig och ge besked.

"Hade varit så roligt att få träffa dig igen"

Alltså jag förstår inte riktigt hur han kan känna så. Nog för att jag uppförde mig men jag kände ju mest att jag var tvungen att vara artig för att inte visa att hela jag egentlige skrek NEJ och ville därifrån och inte tyckte vi hade något alls gemensamt eller att han berörde någonting inom mig mer än som en trevlig kille.

Usch jag vet inte. Just nu är jag inte på humör alls. Klump i magen för något jag inte ens borde lägga mer energi på men hur mycket jag än försöker undvika fler konflikter blir jag indragen ändå och när jag blir anklagad för saker jag inte gör pga av vad ANDRA gör blir jag bara så förbannat ledsen. Borde bli förbannad egentligen men nej, jag blir bara ledsen. Jag hatar att bråka. Jag verkligen HATAR det. Kalla mig konflikträdd men det här vill jag inte älta mer vare sig på det ena eller det andra sättet.

Konstigt... jag blir bortvalt och bortknuffad och försöker foga mig med det men ändå blir jag indragen trots att jag själv väljer att ta avstånd.

Fan kan jag inte bara få slippa sånt här nu!!

Lämna mig ifred....