Dan före dan...

....eller hur man nu ska se det? I morgon är det midsommarafton. Detta djävulens påfund, jaa i alla fall om man är singel och inte har någon att hångla loss med under en varm sommarhimmel, ingen att mata med jordgubbar och ingen att skratta åt som hoppar små grodorna.

Nää jag är inte bitter (okej lite då) utan mest trött över att det är samma visa i år igen. Inget planerat och ingen vet någonting. Paren har sitt bestämt sen länge och det känns som om vi är några stycken som liksom blivit över, bortglömda. Vissa firar med sina familjer men med min 67 mil bort blir det svårt att bara åka över så där spontant och för någon dag bara.

Nu ligger jag ju fortfarande sjuk i soffan med huvudvärken från helvetet så frågan är hur pigg jag är i morgon oavsett. Som det känns just nu så skiter jag i vilket för jag kommer vara glad bara jag får umgås med mina närmaste vänner, äta jordgubbar och ha blommor i håret.

Det där med blommor i håret ja. De senaste tio åren, ja om det räcker, så har jag haft midsommarkrans. Inte en sån där hemmagjord utan jag brukar köpa en sån där dyr rackare för oftast är den lika fin dagen efter så jag kan ha den då också. Frågan är hur det blir i år. Min ekonomi tillåter inte att jag lägger pengar på den typen av lyx. De får nog bli en hemmagjord i år för blommor i håret det SKA jag ha. Även om jag fortfarande ligger i soffan och hostar i morgon.

Två alvedon har fått mig lite piggare och jag måste klä på mig och ta mig ner på stan för ärende som jag tyvärr inte kan strunta i.

Bläää för att vara sjuk!