Jag en ballong...

...uppblåst och ego! Ja kanske de är så, kanske inte. Men just nu önskar jag faktiskt att jag var en uppblåst ballong så att jag antingen kunde sväva iväg, lämna allt och känna lätthet istället för det jag känner just nu. Eller så kunde någon sticka hål på mig, så att allt liksom pös ut och försvann, blev tom och innehållslös. Platt...

Allt blev fel, konstigt, jobbigt. Missförstånd, feltolkningar och ett nej som helt plötsligt verkar bli ett ja. Jag blundar, stänger av och låter det bara ske för det kunde varit bra, fint och jag tror han menar allvar när han säger att jag har de vackraste bröst han sett. Han smeker de, kramar de hårt och tummen som rör vårtorna hårda. Smeker mitt ansikte ömt och försiktigt, ser på mig med öm blick men jag kan inte titta. Blundar och försöker hitta viljan. Min kropp vill. Han får den att vilja men mitt hjärta skriker nej.

Det blir fel. Kan inte skylla på någon annan än mig själv att jag låter det ske. Hoppas att lusten som finns någonstans i kroppen ska nå den där nerven. Att det ska kännas så bra som det faktiskt egentligen var men det går inte. Jag blundar hela tiden och hoppas att själen ska vakna men det går inte. De tar stopp.

Tårarna kommer. Gråter hejdlöst. Vill krypa ihop i en hög och försvinna. Han vill veta vad som är fel. Om det är honom det är fel på.

Hur skulle jag kunna säga som det är. Kan inte svara, bara gråter och vill knappt ha hans tröstande armar runt mig. Vill sova, glömma, försvinna, vakna och åka hem.

Han förstår. Vill ändå jag ska stanna. Säger jag är vacker och gör frukost men jag kan inte äta. Han kramar, säger förlåt, känner sig dum. Säger han missförstod. Jag säger ingenting. Stirrar bara tomt framför mig. Känner ilska för jag är så trasig. Ilska för att jag inte kan ta emot när någon visa omtanke på riktigt.

Jag vill hem. Lämnar honom och ser hur han står kvar och tittar efter mig när jag åker. Gråter och önskar just då jag var lika död som de där överkörda kadaverna jag kör förbi. Så trött för jag har inte sovit någonting och somnar nästan bakom ratten och tankar maler och är det enda som håller mig vaken.

Vill glömma jobbiga dagen igår, glömma natten.

Om jag är en upplåst ballong... stick hål på mig nu, snälla!