Fortsättningen...

....på min lilla historia har legat och grott lite och nu är jag redo för att pränta ner den.

Har du inte läst den första delen kan du göra det här!

Efter vårt första möte har vi fortsatt att ha kontakt lika mycket som innan vi träffades men jag har aldrig frågat dig varför du så plötsligt lämnade mig där på cafet. Jag tror jag vet svaret ändå. Det har alltid varit lite din stil att retas, pocka på uppmärksamhet men aldrig ge av hela dig och det är nog just det som fascinerat mig och hela tiden fått mig att hålla fast vid dig.

Du frågar mig när jag är i stan nästa gång och säger att du gärna vill träffa mig igen. Jag har själv inte velat ta upp frågan men har ofta tänkt på vårt möte och hur mycket jag skulle vilja få en fortsättning på det som hände. Du var så nära och ändå fick jag aldrig ta del av det jag så länge längtat efter och velat ha. Dina läppar mot mina, dina händer överallt på min kropp och att bara få vara så där riktigt nära. Så nu när du äntligen frågar om jag vill träffa dig igen är svaret så självklart. Jag talar om när jag nästa gång befinner mig i din hemstad och frågar hur du hade tänkt dig vår träff denna gången. Du svarar att du känner dig redo att ta mig med hem till dig och vi bestämmer att träffas på stan efter vi slutat jobbet och att vi ska ha sällskap hem till dig.

Det snöar ute och det är alldeles för kallt för att befinna sig ute över huvud taget. Jag fryser om fötterna för jag har envisats med att ha mina stövlar med de höga klackarna och de är inte direkt gjorda för den här kylan men det enda jag tänker på är att få vara extra fin för din skull.

Jag ser dig åter igen på långt håll och denna gången är du inte sen utan snarare tidig. Precis som förra gången spricker du upp i ett leende när du ser mig och du lägger armarna om mig och jag känner hur du borrar in din näsa i mitt hår. Jag känner den där välbekanta doften från din hals och jag vill egentligen bara få kyssa dig just där och då men behärska mig och tar ett steg ifrån dig, ler och frågar om vi ska gå.

Hur vi kommer hem till dig vet jag inte riktigt för jag har fullt upp med att se på dig när du pratar och att njuta av att bara få vara nära dig igen. Hela tiden råkar vi snudda vid varandra och varje gång går det som elektriska stötar genom hela min kropp. Du ler hela tiden och de där blå ögonen gnistrar när du skrattar åt något roligt du berättar.

Väl inne i din lägenhet låter jag värmen omfamna min frusna kropp och mina fötter njuter av att äntligen få slippa de kalla tunna skorna. Du visar mig in i tvrummet och jag sätter mig i soffan och du kommer och sätter dig brevid. Vi är tysta en stund och jag sitter och gnuggar mina frusna fötter för att få tillbaka känseln i de. Du sträcker dig fram och tar tag i min ena fot och jag vänder mig om och lägger upp båda fötterna i ditt knä och du fortsätter att värma de mellan dina händer. Jag känner hur värmen börja komma tillbaka men jag börjar bli varm av andra orsaker också. Dina händer smeker och masserar mina fötter och längs med vaderna och jag känner hur det går ilningar genom hela min kropp.

Vill du ha kaffe?" frågar du och ler illmarigt.

Nu gör du det igen tänker jag men säger inget utan svarar bara att jag gärna vill ha lite värmande kaffe men kan inte sluta tänka på varför du hela tiden retar mig på detta sätt. Jag ser att du njuter av det lilla spelet för du vet precis vad jag känner och du vill tydligen hålla mig på sträckbänken ett tag till. Att jag hellre hade slängt mig över dig där i soffan direkt istället för att dricka kaffe verkar du inte ta någon som helst notis eller hänsyn till.

Vi dricker vårt kaffe, pratar och bara njuter av att bara få vara i varandras sällskap. Några gånger har du ställt ner din kopp på bordet och smekt mig med handen över kinden, tittat på mig och låtit dina fingrar leka med mitt hår.

Jag lutar mig tillbaka i soffan och du sätter dig nära mig, så nära att våra kroppar snuddar vid varandra och jag känner att jag blir galen om du inte gör något med mig snart.

Och äntligen, äntligen böjer du dig fram och ditt ansikte närmar sig mitt. Jag känner din andedräkt som doftar kaffe och den där andra välbekanta doften som för mig är du. Du låter dina läppar snudda vid mina och jag är helt stilla. Vågar knappt röra mig av rädsla för att förstöra det här ögonblicket. Jag känner de där underbara läpparna mot mina, hur de smakar mig och jag låter mig smakas och jag kommer på mig själv med att hoppas du gillar min smak. Din tunga rör sig retsamt in i min mun och jag känner ett sug i magen som om jag flyger och hamnat i en luftgrop. Jag kan inte hejda mig mer utan mina händer tar tag om ditt huvud och jag pressar mig hårdare mot dina läppar. Våra kyssar blir intensivare och jag känner hur dina händer letar sig in under min tunna blus och söker upp mina bröst. Jag hör ett lätt stön komma från mina läppar och du ler åt mina ljud när du finner mina bröstvårtor och nyper lekfullt i de.

Fortsättning följer....