Var glad för HELVETE!!

Det är nu jag borde skriva att jag varit i stora coola staden Stockholm Att jag suttit på ett lika coolt kontor och diskuterat min nya butik och alla bra idéer jag har hur jävla glad jag är över att få denna möjligheten. Att jag tycker det ska bli superkul att få börja jobba i butiken nästa vecka ute i Kista och lära mig om alla produkter jag ska ha i min butik. Att jag fikat med en trevlig kille som säkert är mannen i mitt liv och att jag bara sprudlar över hur bra allt är. Att jag drack chailatte och han espresso och vi hade världens mest intressanta samtal och att jag fick fjärilar i magen för han var så trevlig. Att jag skuttade omkring i slasken på drottninggatan och kollade in alla roliga butiker och shoppade av all iver. Att jag knappt ville åka hem men tvingade mig på tåget för annars skulle jag komma hem för sent.

Riktigt så var det inte... tyvärr!

Kommer till ett grått Stockholm och tar en taxi till mötet. Har med mig en smörgås jag försöker få i mig under mötet men det går inget vidare, den bara växer i munnen. Givetvis syns det på mig att allt inte är okej och vi pratar en stund och under samtalet där han säger att så länge man inte är gift räknas inte otrohet så känner jag att jag nog är glad att jag är singel ändå.

Mötet går bra men min malande känsla i kroppen vill inte släppa och jag har bestämt att fika med någon men känner hur ångesten egentligen vill jag ska dra mig ur men bestämmer mig ändå för att en fika är väl okej. Vi ses och han har inte bara ett töntigt namn utan hela han är töntig och jag kramar honom men det är som att krama en planka för han är stel som en pinne och jag känner vad fan gör jag det här för. Vi pratar på vägen till fiket men jag vet inte om vad. Triviala saker och jag känner hur jag bara vill fly. Inne på fiket har ångesten nästan blivit en ångestattack och jag frågar vad toaletten är för jag vill bara gå dit och gråta men lyckas hålla mig lugn. Han betalar sin espresso och frågar inte ens vad jag vill ha och jag tänker att jag skiter i vilket för jag kommer aldrig mer prata med honom ändå. Vi sitter på varsin sida av bordet och försöker hitta samtalsämnen och det enda jag tänker är att jag vill därifrån, vill hem, krypa under täcket och bara gråta.

Han säger äntligen att han måste gå och jag skyndar till centralen för jag vill bara hem. Försöker köpa en biljett i automaten men pengarna räcker inte. Ringer mamma för att få hjälp med pengar men hon är inte hemma vilket innebär att jag helt plötsligt är fast i Stockholm Men jag sätter mig ändå på första bästa tåg som går hemåt och vet att om jag betalar med kortet trots att det inte finns pengar så går det ändå igenom på tåget. Jag betalar med kortet och vill bara somna men kan inte sluta tänka. Skicka iväg några sms som jag givetvis genast ångrar för jag vet redan svaren men försöket avsluta det med värdigheten i behåll.

Ingen kan hämta mig och snön yr och jag fryser. Det blir taxi utan pengar för precis som på tåget fungerar det att betala taxi med kortet utan pengar.

Äntligen hemma. Under filten, i soffan....

Men var GLAD för HELVETE!!!!!!