Min nya kvinnlighet!

Jag har alltid fått höra att jag är så kvinnlig och har en kropp som en riktig kvinna ska ha.
Det gör mig givetvis väldigt glad och när jag ser mig själv naken i spegeln kan jag själv se det där.

Mjuka kurvor och linjer. En putig rumpa med runda fasta skinkor och riktigt markerade höfter.
En midja som en man med stora händer kan greppa om och magen är fortfarande platt till min stora glädje.
Brösten är varken stora eller små och fortfarande sitter de någorlunda på plats.
Jag känner mig helt enkelt väldigt kvinnlig...

Men nu har jag upptäckt något som gör att jag känner mig ännu kvinnligare.

Jag har i många år tagit bort allt mitt hår på de mest vitala delarna. Men sen träffade jag en person som betyder väldigt mycket för mig och sist vi skulle träffas så frågade jag honom helt enkelt vad han tyckte jag skulle göra. Ta bort det eller låta det vara kvar. Han svarade att det spelade honom ingen roll. Han gillade det vilket som.

Då lät jag helt enkelt det vara. Nu är det ett tag sen och jag låter det fortfarande vara kvar och till min egen stora förvåning gillar jag att ha det så.

När jag ser mig själv i spegeln numera så tycker jag att jag ser ännu kvinnligare ut. Att det är vackert med de där mjuka lockarna som ramar in det allra hemligaste.

Jag känner mig helt enkelt som en helt ny kvinna.
En kvinnligare kvinna...