...är det jag saknar mest hemifrån. Här finns också hav men inte mitt hav. Och det är inte lika nära som mitt var!Jag befinner mig just nu i en sån situation då jag skulle behöva havet. Det har alltid hjälp mig när jag känt så här.
Den lugnande inverkan ljudet av vågarna har. Bruset som går ändå in i själen och stillar all oro. Doften och det stora oändliga får allt att kännas så obetydligt litet. Allt svårt, allt jag grubblar på. Alla tankar stillar sig när de salta dropparna träffar ansiktet och de sköljer bort alla svårigheter.
Behöver de där lugnande vågorna för att få ro i sinnet och i bröstet just nu. Vill höra det där brusande ljudet för att slippa höra mina egna malande tankar.
Inget är så lugnande som havet!
Gud vad jag skulle behöva havet nu...
Jag förstår precis. Är också en havsmänniska. Det är något, det där med att titta ut över det stora.. Något så lugnande.
SvaraRaderaNu saknar jag också havet!
Antoinette> Ja det är underbart!
SvaraRaderaIbland kommer doften in i stan här i gävle genom gavleån och jag blir alltid lika lycklig då!
Kram