Går igenom gamla bilder...

...och hittar bilder på min häst jag hade för några år sen. Ja det visste ni inte, att Petra är gammal hästtjej!

Min första häst fick jag när jag var sex år av min morfar. Det var en liten shetlandsponny och jag var livrädd för den. Jag hade väl sagt någon gång som alla barn sa att jag ville ha en häst. Jaa då ordnade morfar såklart en häst!

När jag blev äldre och mindre rädd red jag i olika perioder och i vuxen ålder fick jag tillbaka hästintresset genom en kompis som red och tävlade på hög nivå.
Själv har jag aldrig ridit på den nivå eller tävlat som min lillasyster med framgång gjorde under många år. Jag älskade bara att rida och den härliga frihetskänsla det är.

Hästen på bilden hette Gasten och var ett halvblod och vi fick många härliga stunder ihop. Jag kan sakna den där känslan av att få gå till stallet. Doften, ljudet av hästar som äter och bara hela atmosfären är lugn och harmonisk. Man kan kanske inte tro det men att få mocka skit kan vara rogivande för själen och rena terapin, jag lovar. Ni som har haft med hästar att göra vet vad jag pratar om. Eller att få rida ut en tidig morgon, allt är tyst och bara hästens hovar mot marken hörs. Vinden som sveper mot kinderna när man i full fart gallopera över ett öppet fält är så mycket lycka det bara kan vara. Och känslan av att ha full kontroll över detta stora starka djur är överväldigande och en enormt härlig känsla!

Drömmer mig tillbaka...