Gömma korven!

Nääee det är inte någon aktivitet jag ägnat mig åt i natt... inte den senaste månaden faktiskt men det hör inte hit.

Det är något min hund ägnar sig åt och jag fnissar lika mycket varje gång han har denna företeelse för sig för det ser så jäkla roligt ut.

Varje morgon när jag äter min frukost ser jag alltid till att det finns extra pålägg till honom. Ost går jätte bra och leverpastej likaså. Det hugger han direkt och hinner knappt tugga förrän det är på plats i den lilla magen. Men prickikorv... det är något visst med prickikorv. Det är liksom för fint att äta utan det ska gömmas och sparas. Och det är just det där gömmandet som är så himla sött och roligt. Han buffar med nosen runt den där stackars korvbiten som för att liksom skyla över den men den är ju fortfarande lika synlig. Sen ligger den där i soffan och jag tar upp den efter en stund och prövar på nytt att ge honom den. Åhh den blicken han ger mig;
"Meeen haallååå fattar du hur braaa det där gömstället var?"

Mitt ex och jag kunde skratta ihjäl oss åt det där när vi hade helgmys och gjort fläskfile och han fick några bitar, ja hunden alltså, inte exet. Då kunde han springa runt hela lägenheten och leta något bra gömställe och han piper i frustration över att inte hitta något som är tillräckligt säkert. Ibland la han det helt synligt vid någon list nere vid golvet men ibland lyckades han få riktiga snilleblixtar och gömma det mellan kuddarna i soffan.

Däremot är det mindre roligt när jag ska lägga mig i sängen och det har hänt att jag hittat både gamla pizzakanter och skinkbitar under täcket.

Söta goa lilla vovven...