Blev varken eller!

Ja värmeljus eller servetter alltså men likförbannat gick det på 475 spänn när jag kom fram till kassan.
Jag är helt övertygad om att de har folk anställda där för att skicka ner grejer i ens vagn när man inte ser.
Ja så måste det vara!

Jag och Azita har sällskap med en manlig bekant och hans två barn i för mig en obestämdbar ålder. Hade varit bra om såna icke barnexperter som jag hade kunnat räknat ut åldern genom att räkna smutsfläckarna på kinderna men så enkelt är det ju givetvis inte.

Azita älskar barn och helst småflickor eftersom hon själv bara ha två tonårskillar hemma så hon höll ju på att äta upp det där stackars flickebarnet. Själv höll jag mig på barnsäkert avstånd.

Flickebarnet och lillgrabben skulle äta kotlett och pommes. Flickebarnet var väldigt snäll och duktig och åt själv men lillgrabben satte sig på tvären och skulle INTE äta minsann. Pappan trugade och frågade vad han ville äta då. Luft kanske?
Till slut pekar lillgrabben på skålen med pommes och säger "jag vill äta det där".
Ja du får äta det där svara pappan. "Allt?" frågar lillgrabben och pappan svara att ja det är klart, ät allt du. Då sticker jag fingrarna i skålen och tar en pommes och säger att "Nää du inte allt för en ska JAG ha" Då håller ungen på att börja stortjuta igen till min stora förtjusning *fniss*

Efter en stund råkar flickebarnet stöta till lillgrabbens glas med cola och allt rinner ut på bordet och ner över hans byxor. Kalabalik!!! Lillgrabben får krupp och börja tjuta och Azita med sin snällaste mammaröst "Näää det var inte så farligt, pappa hämtar papper" Lillgrabben kniper då ihop munnen och ögonen och höjer armarna med knytna nävar och kryster så jag tror han ska skita ner sig och POFF så slår han näven mitt i all cola så det skvätter som en fontän.
Då går jag och hämtar mitt kaffe...

Det lugnar ner sig lite och jag kan i lugn och ro dricka mitt kaffe och äta min chokladpudding med vispgrädde. Då ser jag hur flickebarnet sitter och bonnglor på mig och min chokladpudding med stora ögon och jag kan nästan se hur hon dreglar.
Jag spänner ögonen i henne och jag tror hon förstod att min blick sa, "tänk inte tanken ens snorunge" för hon vänder genast bort sin smutsiga lilla kind!

Jaja.. allt slutade bra i alla fall. Barnen blev mätta och nöjda och flickebarnet sitter i pappas knä och håller på att somna. Hon kan somna var som helst säger pappan. Hon skulle kunna somna här med ansiktet rakt ner i maten...
Jaaa tänker jag, kan du inte låta henne göra det så vi får vara med om nåt kul åtminstone!

Nähääpp nu ska jag plocka upp mina IKEAinköp!


Fotnot: Nej jag hatar inte barn, det kanske bara verkar så!