
Det är inte konstigt att allt helt plötsligt tar större proportioner, att allt kanske känns lite svårare, lite jobbigare än vad det kanske egentligen är!
Innan gjorde det inget om vi inte sågs på två veckor för mina dagar var ju fulla av arbete så tiden gick ju liksom av sig själv. Nu känns en dag lång eftersom jag har tid att räkna timmarna.
Det gjorde inget om vi inte pratade varje dag för tiden mellan våra samtal gick ju så fort ändå.
Och även om jag saknade, längtade och såg fram emot vårt nästa möte hade jag något att göra så tiden gick fortare.
Nu...tiden segar sig fram och det jag borde göra skjuter jag framför mig just därför att jag har ju så gott om tid. Har ingen struktur, ingen lust och ingen ork. Varför klä sig när jag ändå inte ska ut mer än när jag ska gå ut med hunden? Varför göra sig snygg när jag ändå inte ska visa mig för någon? Varför städa när jag kan göra det sen? Varför gå upp över huvud taget?
Jag vet att jag måste bryta detta dåliga mönster och snart börjar det ju närma sig att börja förbereda för nya butiken. Men just nu, just idag känner jag inte för att ta tag i något. Jag ligger nog kvar i soffan ett tag till.
Jag hinner...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar