Jag vet inte hur jag ska förklara men på något sätt känns det som jag äntligen hittat hem. Som alla år av glasögonintresse och bärande av bågar med fönsterglas liksom skulle slutar så här. Som chef i en optikbutik. Vägen dit var bara lite snårig men nu är jag äntligen där. Det känner jag när jag sitter där i den lilla verkstan med microsmå skruvar, tänger och massa glasögon som jag får demolera hur mycket jag vill. Och jag är som ett litet lyckligt barn när jag märker vilken fallenhet jag här för det där. Alla säger åt mig "att de där långa naglarna kommer du att få klippa bort" men inte ens mina långa klor hindrar mig. Jag hittar mina egna sätt att använda redskapen på och bara på ett par försök känns det som jag inte gjort annat än att byta skalmar, sadlar och skruvar. Och jag lär mig att smälta plast med aceton och fila bort hårda kanter och jag vill bara lära mig mig och mer. Som chef vill jag kunna ALLT! och jag ska göra allt för att det ska bli så också.
Kvällen avslutades med trevlig middag med tjejerna i butiken på en mysig krog. Sen rullade jag hem till hotellet och här ligger jag nu nerbäddad, ensam och lite kramsugen men jag får hålla mig till tåls några dagar till innan jag kan få krama min älskling igen.
Min fina söta Pricken!
Gu vilken härlig känsla. Du kommer bli grym på det gör, det är jag övertygad om. Har man intresset så fungerar det mesta:)
SvaraRaderaKram
Söt du är :o)
SvaraRaderaJa jag kämpar på i min lilla tomteverkstad :o)
Kram
Hoppla, har missat några inlägg här tror jag. Optiiiiiker allltså (som min mamma brukade säga, med helt fel betoning)?! Eller chef av något slag iaf? Kul! Jobbar du lokalt eller kan man komma förbi om glajjorna behöver justeras? :)
SvaraRaderaJa butikschef i en optikbutik :o)
SvaraRaderaHemma i Gävle och har du vägarna förbi fixar jag givetvis dina glajjor ;o)
Kram
Haha, jag blir så full i skratt eftersom jag gått i skola i många år med Pricken. Lär ju inte vara samma kille men ändå.
SvaraRaderaHahaha nä jag tror inte det i alla fall :o)
SvaraRadera