Vårtecken!

När man hittar snödroppar så måste det väl innebära att våren äntligen hittat till Gävle? De meterhöga snövallarna är nu bara smutsiga vita fläckar på marken och man känner äntligen grus knastra under skorna. Men jag känner ändå inte för att brista ut i någon slags euforisk vårdans eller för att skrika ut några våriga primalskrik. Känner just inget speciellt alls. Mest oro i magen om jag ska vara ärlig.

Tycker inte om när min mage talar om för mig att det är något som inte stämmer. När jag kommer in i ett rum och träffar människor som det inte alls klickar med. Kemin är bara så fel och magkänslan säger mig att vara vaksam. Jag tycker inte om människor som inte vet vad ödmjukhet är eller de som tror att de är förmer än andra. Sånt ger mig magvärk. Och att behöva ha såna människor omkring sig mer än nödvändigt ger mig oro i magen. Framför allt när jag vet att en sån människas ord väger tungt just nu. Hur gör man då? Spela spel är inte min grej. Att slicka röv är inte heller min grej men inte heller att stöta mig med folk. Det är då jag blir tyst och håller mig undan. Svårt när det sista jag behöver göra just nu är att hålla mig undan.

Jag ser inte fram emot måndag och tisdag nästa vecka!