En stulen kyss!

Och jag försöker få honom att förstå. Förstå att det är så lite som krävs. Så lite som behövs för att ge mig det där lugnet, stilla längtan men framför allt ge mig näring till att orka fortsätta kämpa. Jag vill ju finnas kvar där. Stå där vid hans sida. Och jag tror jag fick honom att förstå att bara de där korta minuterna när jag får krama om honom betyder så otroligt mycket. Att jag känner värmen komma tillbaka och det där pirret i mitt bröst när han kliver in på mitt jobb bara för att ge mig den där korta stunden.

Jag försöker att inte pressa, inte skynda på men ibland blir det mig övermäktigt och det är då en struntsak blir en katastrof och orden som forsar ur mig kanske bli hårdare än vad de är menade. Men jag tror vi möttes där någonstans på halva vägen och efteråt är jag glad att jag lät de där orden komma ut. Och det är så det är. Det måste ventileras, måste vändas och vridas på ord, tankar och känslor annars kommer vi nog aldrig framåt.

Och det är då den där korta stunden känns så skön. Att få krypa in i hans famn, krama honom och få den där stulna kyssen. Så lite men så viktigt. Och jag hoppas han förstår. Att det krävs så lite men att det ger så mycket. Och jag hoppas han förstår att de där hårda orden är av kärlek.

Jag älskar honom...