Söndagsmorgon!

Vaknar innan klockan ringer. Av ett sms med orden "Puss min ängel". Älskar att han kallar mig sin ängel. Kommer alltid att vilja vara just det. Tidigare än någonsin möter jag upp kollegan P som så många andra lördagmorgnar med hundarna springandes runt benen. Och det känns skönt att få ha honom kvar trots att jag lämnat vår gemensamma arbetsplats. Han säger alltid så bra saker, får mig att känna mig lugn med de förändringar som sker just nu. Både i stort och smått. Jobb och privat.

Jag är en dålig vän just nu. Jag känner det ofta när jag är så här trött och energin behövs till att orka med allt nytt. Och trots att jag saknar henne och vill vara med henne så känner jag hur jag sätter henne åt sidan ibland. Så jag ringer på hennes dörr och ber om frukost. Och det är mysigt att få dricka kaffe och äta rostat bröd med henne och hennes pojkar. Sen bestämmer vi att vi ska ses för lite eftermiddagsshopping. Inte som plåster på såren. Utan för att jag tycker om att vara med henne. Älskade Azita!

Ska bara vila lite först...