Jag tänker när jag går hemifrån att jag gör det sen. Sätter färg på kinderna och ögon. Men det glöms bort. Och jag är glad att jag är den där tjejen som är bekväm med det. Att kunna vara mig själv helt och hållet utan att behöva gömma mig bakom en mask. I alla fall den där masken av färg. En annan mask kan jag gömma mig bakom när det behövs. Som när personalen frågar hur det är. Hur helgen har varit. Då svarar jag bra. Fast det kanske inte är så bra. Eller varit så bra.
Fast... det är okej. Ja... det är faktiskt det. Trots att jag kanske varit tvungen att göra sånt jag egentligen inte vill. Som att stanna upp. Ta ett steg tillbaka. Avvakta. För jag kan inte bruka våld mer på mig själv och mina känslor. Jag måste stå upp för mina behov, min vilja och hur jag vill ha det. Och jag känner mig ganska lugn i det. För på något sätt vet jag... att är det meningen... så visar det sig!
If you love something, set it free;
if it comes back it's yours,
if it doesn't, it never was meant to be!
*kram*
SvaraRaderaDet starkaste som finns är att våga tänka på sina egna känslor och sitt eget välmående.
Jag har bara de senaste åren vågat visa mig osminkad och det är en sån befrielse =)
SvaraRaderaKram!
Sanna ord Petra! Att avvakta och invänta kan ge större resultat i slutändan än att köra på bara..:)/L
SvaraRaderaJa Ana det är det men kan vara nog så svårt ibland!
SvaraRaderaFröken jag tror du är precis lika vacker utan smink. För du vet... skönheten kommer inifrån :o)
Jag ska försöka stanna i det en stund Linda. Men det är svårt när längtan tränger på!
Kram på er tjejer!