Och jag öppnar munnen...

...och jag hör mig själv säga ord jag egentligen inte alls vill. Och två sekunder efter ångrar jag mig men hur tar man tillbaka något sånt? Och jag vet att jag får det att låta mycket värre än det egentligen är och det var just precis det jag ville. Just i det där ögonblicket. Några få sekunder av smärta i mitt bröst och det blir helt fel.

Egentligen vill jag säga honom hur mycket jag älskar honom och att det är just DET jag känner när jag ser honom igen. Att jag tycker han är det finaste jag vet och att så fort jag bara känner hans doft fylls jag av en sån enorm stark kärlek men jag vet inte hur jag ska få honom att förstå. För samtidigt håller jag på att gå sönder. Jag försöker vara stark, hålla mig kall men så fort jag kommer honom nära så sköljer det över mig. Den där kärleken. Och det gör ont. Så fruktansvärt ont. Det är nog därför jag vill såra honom och säger de där orden. Jag ser i hans ögon hur besviken han blir. Och jag skäms. För jag menar det egentligen inte.

Jag kan inte förklara bättre än så. Min kärlek och frustration fick mig att säga saker jag inte borde sagt men hur tar jag tillbaka det?