Ibland vill jag bara ge upp...

...och öppna den där jävla pillerburken och ta den där egentligen verkningslösa dosen bara för att slippa den här oron och tankefängelset. För det är precis så det är. Tankar som klamrar sig fast och som sen blir en stor tung klump i mitt bröst. Igår var det okej. Nu är det INTE okej. Känner mig nervös, orolig och det fladdrar miljoner fjärilar i mitt bröst men inte de där mysiga fjärilarna. Och så gråten. Som sitter som en stor klump i halsen och jag kämpar för att jag inte ska börja storböla. Passar sig liksom inte på jobbet inför personalen.

Jag försöker hitta logik men jag gör inte det. Är det min PMS? Är det bara hjärnspöken? Vad fan är det för fel?

Vill inte ha det så här. Vill kunna vakna på morgonen med den där mysiga känslan i mitt bröst som jag vet att jag kan göra. Vill inte behöva oroa mig för att jag ska oroa mig. Jag hör ju själv hur sjukt det låter men det är ju sant.

Ska det inte finnas något annat sätt att slippa det här än att behöva stoppa i mig piller? Piller som jag glömmer när jag mår bra. Piller som jag äter alldeles för liten dos av.

Idag känner jag mig bara så jävla svag...