En lycklig Petti...

...och den där känslan jag plågades med ett par dagar försvann exakt klockan 06.30 i går morse. Då hämtade min älskling mig och jag fick tillbringa hela dagen och kvällen med honom. Och det känns som det inte spelar någon roll hur lång tid det går för jag känner bara mer och mer för varje gång jag träffar honom. Njuter av att få sitta där brevid honom i bilen, se på honom, ta på honom och jag blir varm i hela bröstet av att bara få vara honom nära.

Vi möter upp min gamla kollega och äter lunch sen åker vi vidare till det där underbara hotellet med utsikt över vackra Siljan. Där är alla de andra gamla kollegorna och de skrattar åt att vi nästan ses lika ofta nu som när vi jobbade ihop.

I december var vi på samma hotell. Åt julbord och min älskling fyllde år då. Vi badade till och med bubbelbad ihop då. Men då var det inte som denna gången när vi ensamma kryper ner i samma bubbelbad. Då hade vi inte en aning om att vi skulle sitta där några månader senare, omslingrade i varandra, kyssandes och förälskade. Jag tror det var ödet. Och jag njuter av att få vara där med honom. Han gör mig så lycklig och jag önskar vi kunde stanna tiden. Jag kan inte riktigt förstå att jag har hittat den där mannen som får mig att känna den där känslan jag så länge längtat efter. Och trots att han säger att det är på riktigt, att han vill vara med mig så vågar jag ibland inte riktigt tro. Jag vet att det är spöken från förr som gör sig påminda men han säger åt mig att sluta tänka så. Och jag försöker.

Han är det absolut finaste som finns. Och stunderna vi har ihop är något jag inte upplevt på mycket länge. Och när jag tänker efter... så minns jag inte om jag upplevt de alls. Inte med den känslan. Inte med så mycket kärlek och passion. Han gör mig galen. Av kärlek. Av åtrå. Och vi får liksom inte nog av varandra.

Jag somnar på hans bröst och vi vaknar innan klockan ringer och som alltid älskar vi det första vi gör. Och jag säger till honom att vi måste vara rädda om det där. Det fina vi har. Sen låter han mig få somna om och han går och äter frukost med kollegan. Nästa gång han väcker mig har han frukost med sig till mig som jag får äta i sängen.

Han är mannen i mitt liv...