Pettiwoman

När man känner sig så där ynklig som jag gör i de där stunderna är det skönt att ha en mamma som är världens bästa. Hon man kan ringa till och utan att jag behöver säga något så hör hon direkt vad som är på gång. Känner mig allt för väl och vet så väl vad jag tampas med och ingen är så bra som mamma på att jaga bort de där demonerna. Då spelar det ingen roll att jag är 38 år för just då är det mamma som är bäst. Och trots att det skiljer 67 mil mellan oss så vet jag att hon finns där och det räcker med det där samtalet för att få mig i balans igen.

På söndag är det Mors dag och just nu känns det fruktansvärt tråkigt att jag inte kan vara hemma hos henne och få fira att hon är världens bästa mamma. Vi har inte träffats sen i julas och nu börjar det kännas att det är länge sen. Och jag tycker synd om de som inte har en sån mamma som jag. Nån som alltid finns där. Nån som vet allt om mig. Och då menar jag ALLT och som jag kan prata med om allt. Och framför allt att hon vet och förstår hur jag mår och vad som krävs för att få mig på fötter igen. Och hon lyckas alltid.

Älskar dig så mamma lilla!