"Jag tycker inte du verkar vara lika förälskad längre"
Men svaret kommer från hjärtat men jag kan förstå hennes undran. För jag vet att jag kanske inte visar det lika mycket. Inte är ledsen längre. För att jag sitter där med vin i min hand och faktiskt inte stirrar på telefonen hela tiden utan kan le och ägna mig åt att ha trevligt. Men det är för att jag måste. För att jag inte vill befinna mig där i den där väntan längre. Och jag tror jag har stängt av lite. Men jo, jag älskar honom fortfarande. Men jag har tvingat mig själv att få distans till det. Och jag går inte längre under av längtan. För jag kan inte längre gå omkring och sakna något som egentligen aldrig varit mitt.
Han skriver han saknar och älskar mig. Ändå är han inte hos mig och när jag frågar varför han inte kan ta sig tid... blir han tyst. Och det får mig bara att stänga av ännu mer. För vad ska jag annars göra?
I´m a big big girl...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar