Pettiwoman

Och jag kan bara vara där. Det är som det är. Just nu. Och jag gör allt för att tiden bara ska gå. Få timmarna att försvinna, gå framåt och bli en dag då vi kan ses igen. Jag vaknar av att jag har honom på näthinnan. Är det normalt? Att vakna av att jag tänker på honom? Sen försvinner han inte från mina tankar en endaste gång under hela dagen. Jag gör bara mitt bästa för att kunna se annat än bilden av oss tillsammans framför mig.

Äter frukost som bara växer i min mun. Dricker kaffe och jublar över att det sätter igång magen så att jag kan få gå och tömma. Ja jag vet att det är information som är mer än vad ni begär men är man som jag och går på toaletten en gång i veckan så får det liksom bli dagens höjdpunkt. Då kan ni ju fatta själva vad den där saknaden gör med mig. Jag städar. Viker tvätt och förbannar mitt jävla klädshoppande för när allt är rent finns det ingen plats. Och jag känner för att bara lägga allt i kartonger och skicka iväg till röda korset. För inte fan är jag gladare av alla skor och klänningar när jag ändå inte har det nära som jag vill ha nära. Jag får inte plats med underkläderna i byrån utan säkert hälften av allt ligger ovanpå. Är jag lyckligare för att jag äger mer än en veckoranson bh:ar?

Mitt på dan sover jag en stund. Bara för att få timmarna att försvinna lite fortare. Går ut med hunden och gör mig lite gröt. Fortsätter städa och trycker ner kläderna i lådor och pressar in galgarna brevid varanda i garderoben. Han ringer. Ett snabbt samtal bara för att säga att han hör av sig i morgon. Och jag kämpar. Försöker vara stark. Vet att han finns där men att han inte är hos mig sliter mig i stycken. Jag trodde aldrig man kunde sakna någon så fruktansvärt mycket.

Jag fortsätter ta död på timmarna. Tar fram nål och tråd och lagar hål i kläder och sy i ett axelband som gått av. Då förstår jag på allvar att jag håller på att bli tokig av saknad.

Nu är jag berusad. Ett glas vin räcker. Och jag tittar på klockan och väntar på att den ska bli tillräckligt mycket så att jag kan gå och sova. Sova bort timmarna.

Kan man bli tokig av saknad?